Om olyckan…
Hej!
Jag, Kim, Stoffe, Sebban, Tobbe, Flizan och Kajsa var på stor promenad och jag tyckte att jag skulle träna kajsa lite… Och barnen hade varit på lekplatsen och lekt. Det var ju fint väder. 
Vi hade selen på kajsa för hon har hade problem med halsen sedan innan och sen hade vi köpt ett flexikoppel för vi hade hört att det var bra för att just när vi var ute och med inkallningen att göra så kom hon lättare in med det…
Jag stannade med kajsa medans dom andre gick, för att kajsa ska lära sig att när den som går med henne i kopplet stannar så ska hon också stanna.
Det gjorde hon fint, men sen när jag började gå så började hon springa i full galopp och jag han inte trycka på flexikopplet eller tänka över huvudtaget. Hon såg att Sebban lekte med hennes boll så hon trodde dom lekte med henne. Vi hade sagt till dom innan att lägga undan bollen.. Men dom är tånåringar som dom lyssnar aldrig.
Jag föll i marken med huvudet först. Slog i läppen i marken först.. Var bort domnad i några sekunder. När jag vaknade upp så kände jag med min tunga att mina tänder var hela och att min hand gjorde skit ont och att jag andades väldigt lite. Fick luft på ut-andning men inte in-andning, så det ända jag fick fram var att jag inte kunde andas. Sedan ser jag marken komma rakt framför mig igen. Närmare och närmare till sist låg jag på marken i gen.
När jag vaknar så står Kim bredvid mig och kallar på mig. Jag hör att det finns gått om folk runt om mig men fattar inte att det är mina barn så jag knuffar bort dom och ber Kim att ta bort dom. Ja blundar än. Det kändes precis som jag ville sova och lägga mig igen. För jag trodde jag sov i min säng när jag vaknade upp..
Kim fick upp mig på fötter igen och då kunde jag andas och vi gick och satte oss på en bänk för jag var yr.. Jag ville ha mat och var hungrig. Skulle till min bror och äta. När vi hade kommit en bit till så kändes det som jag hade blivit inkastad i en frys. Jag frös och jag hyperventilerade så Kim ringde min bror. Det bad jag om hela tiden. Då blev jag nöjd, men andningen blev bara värre och värre och eftersom jag inte kan andas genom min näsa så blev det ju svårt att andas så vi ringde ambulans. Palle skickade hem alla barnen till han för kicki var där hemma och tog hand om maten då han var tvungen att komma till mig..
När ambulansen kom så påpeka dom hela tiden att jag skulle andas in genom näsan och ut genom munnen. Min bror var lite ilsken så han sa till ambulans killarna att vi hade försökt med det men inget hjälpte så det var därför vi ringde dom… Då satte ambulans killarna in mig i ambulansen och jag fick andas där med djupa andetag osv.
Kom in på sjukan i lund och efter 3 timmar kom doktorn och kontaterade hjärnskakning och ev brötna revben på var sida fram och bak.. Jag blev röntgad. Men det visade inget.
Jag blev inlagd ett dygn för obervastion. Fick dropp och kontroll 1 gång i halv timmen för att se hur mitt blodtryck låg.
Kom hem efter ett dygn och var mörbultad. Känner fortfarande känningar efter revbenens onda men eftersom där inte var nått så sjukskrev dom mig bara tills i dag och ikväll ska jag börja jobba… Så vi får se hur det går:)
Kramar
